Den dagen den sorgen
Jag har alltid haft en rad smått irriterande ovanor. En av dem är att jag ofta lyckas göra bort mig på något sätt redan under första veckan på ett nytt jobb. Jag har egentligen ingen aning om varför det är så. Helst vill jag nog låta bli att undvika att gå in på några exempel här också. Det är fortfarande för smärtsamt att tala om mycket av det här. Jag har så många hemska minnen som jag fortfarande försöker lägga bakom mig och i många fall rent av att förtränga helt. På grund av att jag inte har något val, om jag ska fungera kan jag inte gå runt med den här smärtan hela tiden. Men förträngandet har helt klart sitt pris. Jag håller på att bli en individ utan egen historia, utan förflutet som flyter runt på ett hav av intighet. Troligtvis kommer det inte att hålla i längden, sannolikt kommer jag drabbas av hemskt och våldsamt bakslag. Men den dagen den sorgen
Leave a Reply