concertforcare.com

Nu har jag bestämt mig för att sälja lite profilprodukter som jag har här hemma för jag behöver verkligen rensa mig lägenhet på prylar för det börjar bli väldigt fullt här hemma nu. Jag bor ju i en väldigt liten lägenhet och jag behöver spara med utrymmet och då kan jag inte köpa en massa onödiga saker hela tiden för det har jag inte plats med. Då är det ju bättre att spara sina pengar istället och använda pengarna till något vettigt istället som till exempel att köpa en större lägenhet. Det vore ju väldigt trevligt att skaffa sig en större längenhet tycker jag för det skulle ju vara skönt att ha lite yta att röra sig på och sen skulle men ju ha lite mer plats också. Tänk vad skönt det skulle vara att ha plats för en stor tvättmaskin här hemma så att man kunde tvätta när man ville.

Jag har alltid haft en rad smått irriterande ovanor. En av dem är att jag ofta lyckas göra bort mig på något sätt redan under första veckan på ett nytt jobb. Jag har egentligen ingen aning om varför det är så. Helst vill jag nog låta bli att undvika att gå in på några exempel här också. Det är fortfarande för smärtsamt att tala om mycket av det här. Jag har så många hemska minnen som jag fortfarande försöker lägga bakom mig och i många fall rent av att förtränga helt. På grund av att jag inte har något val, om jag ska fungera kan jag inte gå runt med den här smärtan hela tiden. Men förträngandet har helt klart sitt pris. Jag håller på att bli en individ utan egen historia, utan förflutet som flyter runt på ett hav av intighet. Troligtvis kommer det inte att hålla i längden, sannolikt kommer jag drabbas av hemskt och våldsamt bakslag. Men den dagen den sorgen

Ibland tvingas man ta jobbiga beslut. Jag har varit med om den saken ganska mycket på sistone faktiskt. Bland annat har jag tvingats inse att jag borde dricka lite mindre och ta beslutet att göra det också. Sen så har tvingats ta tag i den ytterst jobbiga uppgiften att hitta och köpa barnkläder till en god vän som precis har skaffat barn. Det var verkligen ansträngande, jag irrade runt i ett otal olika affärer och tittade och letade efter rätt sorts clobber åt en nyfödd. Vissa är ju väldigt känsliga för sådana där saker och kan ta det som en förolämpning eller pik om man köper blå kläder till en liten tjej, eller rosa med för den delen. Det är en veritabel djungel det där och jag får ärligt talat ångest bara jag tänker på saken. Jag hoppas att det dröjer ett bra tag innan jag behöver göra något liknande igen.

Egentligen bryr jag mig inte så mycket om det finns ett himmelrike som väntar snälla människor efter livet. Det spelar heller ingen roll om det här med bra och dålig karma funkar på riktigt eller inte. Jag tror att det är upp till var och en att göra vad de vill med sina liv. Känner man för att oavbrutet hjälpa andra hela tiden så får man göra det på samma sätt som den som vill ägna sig åt ohämmad egoism får göra det. Jag tror alltså inte att det blir någon slutnota på allt efter att livet är över. Men ändå personer som verkligen bidragit med något, något nyttigt och bra, får förmodligen ut något av det. En grymt bra handling väger kanske upp tidigare fadäser. Till exempel så tycker och hoppas jag att den person som uppfann till exempel världen första defibrillator… ja den personen förtjänade att må bra tycker jag eftersom defibrillatorn räddat så många liv. Då spelar det mindre roll om uppfinnaren var lite otrevlig mot någon på den där julfesten förra året.